Ibland känns det som att allt bara rullar på och att jag har hittat min grej i livet, och ibland känns det inte så. Idag känns det inte så. Det är oftast när det inte känns så som jag brukar få för mig att jag ska blogga men för det mesta kommer jag aldrig så långt utan det förblir bara en tanke i huvudet. Men inte idag, idag blev det ett inlägg. Kanske för att jag har söndagsångest. Kanske för att jag har allmän ångest. Ni som läser, om nån läser, det är ingen fara, jag har bara fortfarande min 20-årskris 4 år för sent... Nej men allvarligt talat så är det nog så det är. På nått sätt så känner jag mig mest vuxen och mogen av alla men på ett annat sätt så känner jag mig minst i hela världen. Och ensam. Varför kan inte livet leka lite mer och inte vara så allvarligt hela tiden? Allt skulle vara så mycket bättre då, precis som det var förut... Så borde det vara igen. Ja, det var månadens inlägg eller kanske halvårets. Nu ska jag gå och lägga mig så att min härliga 6-dagars arbetsvecka kan dra igång. God natt.