Idag var det meningen att jag skulle åka till Bromma sjukhus och hälsa på min lilla morfar som tydligen har blivit ännu sämre. Jag skulle vara där kl 13, jag ringde mamma i morse och sa att jag skulle komma då. Men alldeles nyss ringde mamma och sa att det nog inte var så bra att jag skulle komma. Mamma som precis har gått igenom den värsta sjukdomen av dom alla med min svåger, sett honom tyna bort i cancer, tyckte att det var väldigt jobbigt att se morfar. Så jag som är så känslig skulle förmodligen bryta ihop så därför tyckte både mamma och jag att jag nog ska stanna hemma och komma ihåg morfar så som han var när han var frisk och i alla fall kunde prata. Det känns jätte jobbigt att inte ha träffat honom på ett år men han skulle förmodligen inte känna igen mig plus att jag skulle storgråta och det är ju inte så kul att komma helt förtvivlad till jobbet kl 15. Jag hoppas bara du slipper lida lilla morfar, att det blir bra snart, på något sätt...



När morfar fortfarande kunde prata i telefon...

Det känns som att jag jobbar hela tiden. Två veckor i rad är det ju typ 5-dagars jobb medan det är lite lugnare två veckor i månaden. Men jag har ju bellman på söndagar också och då blir det ju 6 dagar dom veckor det är 5 på andra jobbet så det blir endel. Även om det inte är 8 timmars pass så måste man ju ändå åka till jobbet och det tar ju ett tag speciellt i det här kaoset. Nu har jag ju även börjat småjobba lite som "dramapedagog" (tycker inte man kan kalla mig det men men, dom säger det) på en gymnasieskola. Det är typ bara 1-2 timmar i veckan men jobbade första gången igår och eftersom jag slutar där kl 9.30 och börjar mitt andra jobb så var jag ju tvungen att gå runt i stan o döda timmar fram till 15. Kändes onödigt att åka hem i det här vädret, om det blir bättre kanske jag kan göra det nästa gång jag jobbar. Det är ju efter v 9 eftersom dom har sportlov, så hoppas att våren har tittat fram lite mer då. Men men satte mig iaf på bellman och käkade, kollade lite affärer. Blev kär i ett par skor och tog en extra lång resväg för att fördriva tiden...:)

Nu ska jag snart äta o sen blir det jobb igen!

Eftersom jag har varit så seg på att lägga upp bilder så kommer det nu både från min födelsedag, skhlm och utgången i fredags :P

Nu är vi hemma igen och den här gången gick de väl lite bättre med shoppandet iaf :) Vi kom dit typ tio minuter tidigare än förra gången eftersom Zofie hann med en buss tidigare. Sen gick vi igenom våran favvoritaffär där jag köpte billiga tvålar förut, men mest är den kul att bokstavligt talat bara gå igenom eftersom den är så sunkig. Men men hittade lite småsaker som lösögonfransar och en ny halsduk t ex. Alltså inte på den utan på hm. Sen hittade vi ett ställe med massa restauranger, typ som kungshallen, som vi missat båda gångerna förut eftersom vi stannade vid stället i ena hörnan för att de va för dyrt. Lyckades komma in gratis på toan eftersom ingen orkar sitta o vakta kl 6 på kvällen i en nästan tom galleria. Men men sen när Zofie skulle prova en klänning på Bikbok vart vi genast inpopulära. Zofie hann knappt dra för skynket för provrummet förrän butiksbiträdet vänligt men bestämt påpekar att hon snart stänger. Efter att jag precis hjälpt Zofie att dra upp blixtlåset så säger hon i en ännu lite mer bestämd och stressad tin "Nu börjar jag stänga" och drar sakta men säkert ner gallret. Så det var bara att sticka där ifrån så att vi inte skulle bli instängda. Sen kollade vi bussarna men insåg att den inte skulle komma förrän om typ 20 min så vi terroriserade även en tjej som sålde glass och åt lite. Jag var lite kissnödig som vanligt o kände lite på någon dörr som såg ut att kunna vara en toa på glasserian men han knappt dra i handtaget förrän det kom en kille från ingenstans och sa typ "Vad vill du?" så nej vi verkar inte vara så välkommna där! Som tur var så kom 704:an ist för 173:an så vi kom hem ganska snabbt iaf och nästa gång blir det nog liljeholmen, nu är vi klara med Skärholmen!

(kanske lägger upp bilder sen)

Hej hej!

Idag är jag ledig, så tog en liten tripp till sickla och nu sitter jag o väntar på Zofie. Vi ska nämligen göra ett nytt försök med skärholmen, hehe. Kanske kommer ett inlägg ikväll lr i morn om hur det gick den här gången :P

Hej då!

Jahapp nu är man 22 oxå (nej förlåt, också heter det, nu är jag ju vuxen). Hade nästan hela släkten här i lördags, alla utom bror, morbror och morfar (inte heller farbror men han brukar ju inte direkt dyka upp). Men istället kom lite "låtsassläktningar" som bonus nämligen Urban och Margareta. Trevligt med all uppvaktning och fina presenter :)

Igår var det alla hjärtans dag och jag jobbade även detta år på denna dag så det vart inte så mycket till firande. Men även fast jag jobbade och Jocke INTE kom och satt hos mig på jobbet som han sa att han skulle göra först, hm, så är jag så glad att jag har fått varit din flickvän i snart tre år! Ja iaf 2,5! Jag älskar dig så himla mycket Joakim! Många pussar på dig om du läser det här!




Vi på nyår :)

Sitter och myser med älsklingen. Vi har städat hela dan inför släktsammankomsten i morn och sen gick vi o handlade i centrum, köpte en flaska vin och lite mat från kolgrillen, mums! Har precis ätit efterrätt, vaniljglass med chokladsås och banan, mums det oxå! Nu kollar jocke på nån serie där han läst böckerna o jag sitter med datorn och kollar runt lite. Men men ska väl sova snart så att det bli födelsedag snart o så attt Jocke inte ger mig mina presenter ikväll efter tolvslaget, vill ju ha dom i morn till frukosten! Tihi!

Nästa gång jag skriver är jag förmodligen 22 och gammal tantelanta :)

 
Längtar till sommaren faktiskt!

Äh, verkar inte gå att skriva utan att datorn krånglar men va iaf med Zofie i skärholmen igen o även där krånglade det som vanligt. Det började med att det vart strömavbrott i halva centrumet typ fem minuter efter att vi traskat in så det vart ingen shopping på t ex den lilla smyckesaffären. Men men sen åt vi lite o klockan vart mycke så vi hann bara med typ fem affärer för att sedan självklart missa bussen. Men men vi gick in på ica o vätade till ljudet av någon otroligt trevlig musik, not! Äh det här blir inget bra, har ingen inspiration så nu ska vi kolla upp lite företagande ist! Tjoho!

Ja tänk om livet bara var hur enkelt som helst, tänk om jag bodde i Indien. Då skulle jag födas in i en kast, typ snickarkasten eller nått och då var min framtid redan bestämd. Jag skulle leva som snickare resten av livet och jag skulle bara få gifta mig med någon som kom från samma kast och våra barn skulle också bli snickare. Tänk vad enkelt det vore. Ja då skulle man inte behöva tänka så mycket utan bara göra som man blev tillsagd, men hur kul skulle det vara i längden? Tänk om jag skulle födas in i typ vävarkasten lr nått, jag som e så dålig på att pyssla me saker o ting! Så självklart är jag glad att jag är född i Sverige i en familj som aldrig har tvingat mig att utbilda mig till typ läkare lr nått. Snarare har dom sagt åt mig att lägga ifrån mig pluggböckerna ett tag och ta de lite lugnt. Jag kanske har förbrukat min "pluggpotential" genom att tokplugga 9 år i grundskolan, 3 på gymnasiet och lite grann förra halvåret? Jag kanske inte orkar plugga nå mer i mitt liv? Eller så är jag "psykiskt utbränd" när det gäller plugg och behöver fortsätta att jobba några år till tills jag är redo igen. Jag vet inte, jag vet bara att det känns väääldigt tungt att ta sig an en utbildning på 3-4 år när man inte vet om det är rätt. Läste nyss att lärarutbildningen med inriktning drama i sthlm är 4,5 årig, nice! eller inte!

Jag har faktiskt sån ångest över detta så att jag har svårt att sova på nätterna, inatt drömde jag återigen att jag blev jagad. Självklart ett tecken på att jag är stressad och känner att klockan tickar...

Men men det är bara att prova nått nytt igen antar jag, lycka till ambivalenta Anna!

Idag var jag på mitt livs första begravning. Det var jobbigt, kunde inte hålla tillbaka tårarna. Eftersom jag har så lätt till tårar satt jag faktiskt bokstavligt talat och stortjöt tillsammans med storasyster och pappa som även han fällde en tår. Det kändes ändå bra att gå, jag gick ju inte på farmors begravning, men jag kände att jag ville gå på denna. Men det är skönt att det är över, framförallt för dig syster och barnen.

Vila i frid svåger...