Idag var det meningen att jag skulle åka till Bromma sjukhus och hälsa på min lilla morfar som tydligen har blivit ännu sämre. Jag skulle vara där kl 13, jag ringde mamma i morse och sa att jag skulle komma då. Men alldeles nyss ringde mamma och sa att det nog inte var så bra att jag skulle komma. Mamma som precis har gått igenom den värsta sjukdomen av dom alla med min svåger, sett honom tyna bort i cancer, tyckte att det var väldigt jobbigt att se morfar. Så jag som är så känslig skulle förmodligen bryta ihop så därför tyckte både mamma och jag att jag nog ska stanna hemma och komma ihåg morfar så som han var när han var frisk och i alla fall kunde prata. Det känns jätte jobbigt att inte ha träffat honom på ett år men han skulle förmodligen inte känna igen mig plus att jag skulle storgråta och det är ju inte så kul att komma helt förtvivlad till jobbet kl 15. Jag hoppas bara du slipper lida lilla morfar, att det blir bra snart, på något sätt...



När morfar fortfarande kunde prata i telefon...