Våga va dig själv!
Idag var jag och Sofi på "Våga va dig själv!"-dagen på Södra teatern. Hjälp vad de har expanderat sen jag själv var med för typ 5-6 år sedan. Ronja och Klara var iaf konferencierer, väldigt duktiga :) Blev nästan lite avundsjuk på dem, det är ju inte alla som får vara konferencier på södra teatern :P Men men hur som helst, våga va dig själv är ju en stiftelse som grundades av familjen till en 13-årig tjej tog livet av sig efter att hon blivit utsatt för mobbing och sexuella trakasserier. Våga va dig själv dagen handlar därför om att det är viktigt att man faktiskt måste kunna vara sig själv för att ha ett bra liv. Då kom jag att, som alltid, tänka på mig själv. Jag upplevs nog ganska ofta som en person som inte alltid är mig själv och det kanske jag inte är heller. Jag ändrar mig ganska mycket när jag är i ett sällskap, situation, på en plats och så vidare till en annan situation eller liknande. Bara här om dan blev jag påmind om mina olika personligheter i mikrorummet i skolan. Jag stötte på en fd kursare som jag började prata med och när jag ätit upp min lunchlåda så öppnade jag en banan och fick då höra: "Gud, vad det luktade öl om bananen!". "Jaha...va skumt..." sa jag, varpå hon svarade "Men det kanske inte är så konstigt med tanke på dina facebookbilder...". Ehmm....jahapp vad svarar man på det!? "Haha du e rolig du, ja jag vet att jag alltid brukar äta banan på mina facebookbilder!"...eller "Hur menar du nu? Nu förstår jag inte riktigt?". Jag svarade nog nått i stil med "Haha, ja alla säger det, det är mitt alterego, den anda anna! hahah heheh...." Hm...kanske inte var lika glad som jag lät men förstår ju vad hon menar...jag är nog rätt anorlunda när jag är med mina kompisar, när jag är på jobbet, när jag är i skolan, när jag är med släkten...men är det så konstigt? Det kanske är mitt sätt att vara mig själv? Att vara en kameleont? För hur ska jag veta vilket som är mitt "riktiga" jag. Det som jag är när jag är helt själv? Det kan ju inte jag veta...så schitzo är jag inte så att jag sitter och pratar med mig själv för att ta reda på min riktiga personlighet...Nej jag tror min personlighet är att spela olika roller och det tror jag att alla gör, mer eller mindre och för att vara sig själv gäller det väl att spela dem mindre eller kanske bara spela det roller man gillar :)
Äsch flummigt blev det här, nu ska jag gå iväg och göra nya bananbilder!
Hej hopp!
Äsch flummigt blev det här, nu ska jag gå iväg och göra nya bananbilder!
Hej hopp!
Mitt inlägg försvann!
Skrev nyss ett inlägg som försvann så orkar inte skriva nått mer...surt när internetsladden lossnar...skrev iaf lite om våran utgång som självklart slutade som vanligt på vårt stammishak som jag inte ens behöver nämna namnet på eftersom typ alla vet vilket det är...äh nu e jag sur...orkar inte skriva nå mer...
I lekens värld
Pappa du är gullig du :) Nej det kanske inte är nått fel på mig. Har väl bara haft för mycket drama (en lektion när jag skrev förra inlägget men det var så längesen så sinnet fick väl en chock) som jag antar har gjort att min kreativa port öppnades och jag kände för att bara ösa ur mig massa saker :P Det är också i princip vad den här dramakursen verkar gå ut på, att skriva massa reflektioner och analyser om sig själv och om konst och massa andra flummiga saker, men det gillar jag :)
Idag hade jag min andra lektion (nej mina estetlärare kallar det faktiskt inte för seminarium, för det är det ju inte heller) som handlade om berättande. Jag pratade mycket om min farmor som berättat mycket för mig när jag var liten och även lekt mycket med mig. En övning gick ut på att vi i grupper om tre fick hitta på en liten historia genom att en i gruppen hittade på en miljö, en annan en karaktär och den tredje en handling utan att prata med varandra. Ja ni kan ju tänka hur flummigt det blev :P Sen skulle vi spela upp alltihop och då fick vi flumma på ännu mer. Men det var häftigt att se vilka historier som kom fram ur alla grupper på så kort tid.
Well well åkte iaf till liljeholmen och lunchade med mina vänner (som jag faktiskt än så länge har kvar) vilket var trevligt. De flesta av oss ska ses på lördag också :)
Men men nu ska jag läsa o skriva lite till ur "I lekens värld" som faktiskt är en intressant bok, äntligen efter all denna torra och tråkiga pedagogik!
Ciao ciao!
Idag hade jag min andra lektion (nej mina estetlärare kallar det faktiskt inte för seminarium, för det är det ju inte heller) som handlade om berättande. Jag pratade mycket om min farmor som berättat mycket för mig när jag var liten och även lekt mycket med mig. En övning gick ut på att vi i grupper om tre fick hitta på en liten historia genom att en i gruppen hittade på en miljö, en annan en karaktär och den tredje en handling utan att prata med varandra. Ja ni kan ju tänka hur flummigt det blev :P Sen skulle vi spela upp alltihop och då fick vi flumma på ännu mer. Men det var häftigt att se vilka historier som kom fram ur alla grupper på så kort tid.
Well well åkte iaf till liljeholmen och lunchade med mina vänner (som jag faktiskt än så länge har kvar) vilket var trevligt. De flesta av oss ska ses på lördag också :)
Men men nu ska jag läsa o skriva lite till ur "I lekens värld" som faktiskt är en intressant bok, äntligen efter all denna torra och tråkiga pedagogik!
Ciao ciao!
Vänskap
När jag var 9 år sa min allra bästa vän att hon tänkte flytta till dorothea i norrland. Jag blev såklart förkrossad och förstod inte vad hon skulle göra där när hon hade mig i tyresö i stockholm och hur hon skulle få med sig alla ponyhästarna och barbiedockorna som vi brukade leka med. I början av trean flyttade Berit till dorothea och lämnade mig ensam i skolan. Det var första gången jag var ensam i skolan. Förut hade jag alltid haft Berit ända sen lekis när vi var 5 år. Nu hade jag ingen jag kunde ringa till på morgonen och matcha kläder med, ingen att fnissa med på lektionerna och ingen att gå hem tillsammans med från gympan med håret uppsatt i en turban gjord av en handuk för att håret inte ännu hade torkat. Jag var ensam. Resten av trean var näst intill en mardröm för mig. Jag var ju inte mobbad eller utfryst på något sätt utan jag var bara väldigt ensam och halv. Min "andra halva" var borta.
När jag började fyran blev det lite bättre. Då slogs vi ihop med dom andra klasserna och nya barn från andra skolor började i min skola. Då träffade jag Angelika som blev min nya "bästis". Vi var nog egentligen ganska olika men vi passade ändå på nått sätt ihop. Vi var båda lika ambitiösa och vi skrattade åt samma saker. I två år fick hon ersätta min bästa vän som jag mer och mer började glömma bort även om vi hälsade på varandra ibland och skickade brev och ringde. Men i slutet av femman berättade Angelika att hon hade sökt till idrottsklassen och att om hon inte kom in där skulle hon börja i en annan "bättre" skola. Jag kände att jag ännu en gång skulle förlora min bästa vän men hoppades ändå på idrottsklassen för då skulle vi ändå gå i samma skola fast hon i parallellklassen. Angelika kom in i idrottsklassen och även i sitt nya kompisgäng. Än en gång hade jag blivit lämnad av en nära vän. Vi träffades några gånger på högstadiet men det blev aldrig som det hade varit förut.
När jag började sexan fick klassen ytterligare några nya elever däribland Zofie som jag ganska snabbt blev kompis med trots att hon redan innan var kompis med Jasmine. Jag gillade Zofie men vi hängde liksom nästan aldrig på fritiden. I skolan var vi bra kompisar men var nästan lika bra med dom andra också, det kändes mer som ett gäng då, fast umgicks inte egentligen med nån på fritiden. Jag kände mig inte lika ensam den här gången men jag saknade ändå den där "bästa" kompisen som man på nått sätt har för sig själv.
Efter sexan och fram till nian umgicks jag mest med Zofie men en dag sa även hon att hon tänkte byta skola. "Nej, inte igen!" tänkte jag, men som tur var så kom hon tillbaka efter bara några veckor. Sen dess har jag fått behålla de flesta av mina kompisar, framförallt från gymnasiet. Men när jag började på min dramakurs på södertörns högskola träffade jag åter igen en person som jag verkligen kände att jag klickade med, Johanna hette hon. Detta kanske låter som en kärlekshistoria men vi connectade verkligen och sista dagen på kursen som vi firade med en öl på söder var jättesorglig. Johanna åkte till london ett halvår och nu bor hon i göteborg. Vi sågs i somras när hon var i sthlm men skulle gärna träffa henne snart igen :)
Sist men inte minst så träffade jag en tjej på min vfu som jag först inte visste vad jag skulle tycka om eftersom jag kände lite konkurrens över att vi skulle vara två på samma vfu-plats med samma handledare. Hon tyckte förmodligen samma sak och dom första dagarna försökte vi få lärarna på skolan att dela på oss men det ville dom inte gå med på så vi fortsatte att gå tillsammans med samma handledare. Efter en ganska kort period märkte vi nog båda två att det inte var något problem att vara två utan snarare en tillgång. Varje dag efter vfu:n gick vi och pratade om vad vi lärt oss och diskuterade om saker som hänt på dan, på vägen hem. Återigen kände jag att jag verkligen hittat nån som jag klickade med på min utbildning. Men i början av december fick jag den trevliga nyheten att Frida skulle åka till malmö ett halvår för att jobba och förmodligen inte kan tillgodoräkna sig kursen som hon missar vilket betyder att jag inte heller kommer gå tillsammans igen med henne i skolan...
Vad är det för fel på mig? Varför försvinner alla vänner som jag tycker om? Nu menar jag inte att jag inte har vänner kvar som jag tycker om men jag skulle gärna ha fler och tror jag är rätt kräsen eller har bara svårt att hitta folk som jag klickar med och som klickar med mig. Och just dom jag klickar med lyckas alltid försvinna...vårdar jag inte relationerna ordentligt eller blir jag bara ointressant efter ett tag?...jag har helt enkelt otur med mina vänskapsrelationer i skolan...och kanske överhuvudtaget...
Men men det är bara att ta nya tag. Idag började jag min nya kurs, drama. En kurs som jag egentligen skulle gått med Frida. Men nu får jag hitta andra trevliga människor att umgås med. Eller så får jag helt enkelt se skolan som ett arbete dit man går och gör nytta för att sedan gå hem och umgås med sina "riktiga/vanliga vänner" som man har. Hur det än blir så hoppas jag att jag kan återfå kontakten med åtminstone nån av er som jag skrivit om.
När jag började fyran blev det lite bättre. Då slogs vi ihop med dom andra klasserna och nya barn från andra skolor började i min skola. Då träffade jag Angelika som blev min nya "bästis". Vi var nog egentligen ganska olika men vi passade ändå på nått sätt ihop. Vi var båda lika ambitiösa och vi skrattade åt samma saker. I två år fick hon ersätta min bästa vän som jag mer och mer började glömma bort även om vi hälsade på varandra ibland och skickade brev och ringde. Men i slutet av femman berättade Angelika att hon hade sökt till idrottsklassen och att om hon inte kom in där skulle hon börja i en annan "bättre" skola. Jag kände att jag ännu en gång skulle förlora min bästa vän men hoppades ändå på idrottsklassen för då skulle vi ändå gå i samma skola fast hon i parallellklassen. Angelika kom in i idrottsklassen och även i sitt nya kompisgäng. Än en gång hade jag blivit lämnad av en nära vän. Vi träffades några gånger på högstadiet men det blev aldrig som det hade varit förut.
När jag började sexan fick klassen ytterligare några nya elever däribland Zofie som jag ganska snabbt blev kompis med trots att hon redan innan var kompis med Jasmine. Jag gillade Zofie men vi hängde liksom nästan aldrig på fritiden. I skolan var vi bra kompisar men var nästan lika bra med dom andra också, det kändes mer som ett gäng då, fast umgicks inte egentligen med nån på fritiden. Jag kände mig inte lika ensam den här gången men jag saknade ändå den där "bästa" kompisen som man på nått sätt har för sig själv.
Efter sexan och fram till nian umgicks jag mest med Zofie men en dag sa även hon att hon tänkte byta skola. "Nej, inte igen!" tänkte jag, men som tur var så kom hon tillbaka efter bara några veckor. Sen dess har jag fått behålla de flesta av mina kompisar, framförallt från gymnasiet. Men när jag började på min dramakurs på södertörns högskola träffade jag åter igen en person som jag verkligen kände att jag klickade med, Johanna hette hon. Detta kanske låter som en kärlekshistoria men vi connectade verkligen och sista dagen på kursen som vi firade med en öl på söder var jättesorglig. Johanna åkte till london ett halvår och nu bor hon i göteborg. Vi sågs i somras när hon var i sthlm men skulle gärna träffa henne snart igen :)
Sist men inte minst så träffade jag en tjej på min vfu som jag först inte visste vad jag skulle tycka om eftersom jag kände lite konkurrens över att vi skulle vara två på samma vfu-plats med samma handledare. Hon tyckte förmodligen samma sak och dom första dagarna försökte vi få lärarna på skolan att dela på oss men det ville dom inte gå med på så vi fortsatte att gå tillsammans med samma handledare. Efter en ganska kort period märkte vi nog båda två att det inte var något problem att vara två utan snarare en tillgång. Varje dag efter vfu:n gick vi och pratade om vad vi lärt oss och diskuterade om saker som hänt på dan, på vägen hem. Återigen kände jag att jag verkligen hittat nån som jag klickade med på min utbildning. Men i början av december fick jag den trevliga nyheten att Frida skulle åka till malmö ett halvår för att jobba och förmodligen inte kan tillgodoräkna sig kursen som hon missar vilket betyder att jag inte heller kommer gå tillsammans igen med henne i skolan...
Vad är det för fel på mig? Varför försvinner alla vänner som jag tycker om? Nu menar jag inte att jag inte har vänner kvar som jag tycker om men jag skulle gärna ha fler och tror jag är rätt kräsen eller har bara svårt att hitta folk som jag klickar med och som klickar med mig. Och just dom jag klickar med lyckas alltid försvinna...vårdar jag inte relationerna ordentligt eller blir jag bara ointressant efter ett tag?...jag har helt enkelt otur med mina vänskapsrelationer i skolan...och kanske överhuvudtaget...
Men men det är bara att ta nya tag. Idag började jag min nya kurs, drama. En kurs som jag egentligen skulle gått med Frida. Men nu får jag hitta andra trevliga människor att umgås med. Eller så får jag helt enkelt se skolan som ett arbete dit man går och gör nytta för att sedan gå hem och umgås med sina "riktiga/vanliga vänner" som man har. Hur det än blir så hoppas jag att jag kan återfå kontakten med åtminstone nån av er som jag skrivit om.
2011
Hallå där :)
Nu är det 2010. Vad ska det bli av detta år då? Kan det matcha 2010? Tja kanske det? Kanske inte? Förmodligen blir det ganska snartlikt andra halvan av 2010.
Min jul har varit kanon. Nyåret var trevligt det också. Kul att bjuda över folk man tycker om och bara umgås utan höga förväntningar precis som Sofi uttryckte det. Blev lite bra bilder från denna dagen också som jag tänkt lägga upp men eftersom vi inte hittar vår kamera så vet jag varken hur det blir med dom bilderna eller dom fina bilderna från sälen som vi ganska nyss kom hemifrån. Det var också en trevlig vecka med människor jag tycker om :) Kul att träffa lite människor som det var längesen man såg också :)
Blev äntligen klar med tentan idag också. Eller klar blir den väl egentligen aldrig men jag har gett upp och skrivit ut den idag. Får jag göra om så får jag, det kan väl inte vara så mycket mer än så? (Förutom att det är jobbigt att dubbelplugga såklart...)
Men men återkommer om jag hittar kameran :)
Nu är det 2010. Vad ska det bli av detta år då? Kan det matcha 2010? Tja kanske det? Kanske inte? Förmodligen blir det ganska snartlikt andra halvan av 2010.
Min jul har varit kanon. Nyåret var trevligt det också. Kul att bjuda över folk man tycker om och bara umgås utan höga förväntningar precis som Sofi uttryckte det. Blev lite bra bilder från denna dagen också som jag tänkt lägga upp men eftersom vi inte hittar vår kamera så vet jag varken hur det blir med dom bilderna eller dom fina bilderna från sälen som vi ganska nyss kom hemifrån. Det var också en trevlig vecka med människor jag tycker om :) Kul att träffa lite människor som det var längesen man såg också :)
Blev äntligen klar med tentan idag också. Eller klar blir den väl egentligen aldrig men jag har gett upp och skrivit ut den idag. Får jag göra om så får jag, det kan väl inte vara så mycket mer än så? (Förutom att det är jobbigt att dubbelplugga såklart...)
Men men återkommer om jag hittar kameran :)