Idag var jag och Sofi på "Våga va dig själv!"-dagen på Södra teatern. Hjälp vad de har expanderat sen jag själv var med för typ 5-6 år sedan. Ronja och Klara var iaf konferencierer, väldigt duktiga :) Blev nästan lite avundsjuk på dem, det är ju inte alla som får vara konferencier på södra teatern :P Men men hur som helst, våga va dig själv är ju en stiftelse som grundades av familjen till en 13-årig tjej tog livet av sig efter att hon blivit utsatt för mobbing och sexuella trakasserier. Våga va dig själv dagen handlar därför om att det är viktigt att man faktiskt måste kunna vara sig själv för att ha ett bra liv. Då kom jag att, som alltid, tänka på mig själv. Jag upplevs nog ganska ofta som en person som inte alltid är mig själv och det kanske jag inte är heller. Jag ändrar mig ganska mycket när jag är i ett sällskap, situation, på en plats och så vidare till en annan situation eller liknande. Bara här om dan blev jag påmind om mina olika personligheter i mikrorummet i skolan. Jag stötte på en fd kursare som jag började prata med och när jag ätit upp min lunchlåda så öppnade jag en banan och fick då höra: "Gud, vad det luktade öl om bananen!". "Jaha...va skumt..." sa jag, varpå hon svarade "Men det kanske inte är så konstigt med tanke på dina facebookbilder...". Ehmm....jahapp vad svarar man på det!? "Haha du e rolig du,  ja jag vet att jag alltid brukar äta banan på mina facebookbilder!"...eller "Hur menar du nu? Nu förstår jag inte riktigt?". Jag svarade nog nått i stil med "Haha, ja alla säger det, det är mitt alterego, den anda anna! hahah heheh...." Hm...kanske inte var lika glad som jag lät men förstår ju vad hon menar...jag är nog rätt anorlunda när jag är med mina kompisar, när jag är på jobbet, när jag är i skolan, när jag är med släkten...men är det så konstigt? Det kanske är mitt sätt att vara mig själv? Att vara en kameleont? För hur ska jag veta vilket som är mitt "riktiga" jag. Det som jag är när jag är helt själv? Det kan ju inte jag veta...så schitzo är jag inte så att jag sitter och pratar med mig själv för att ta reda på min riktiga personlighet...Nej jag tror min personlighet är att spela olika roller och det tror jag att alla gör, mer eller mindre och för att vara sig själv gäller det väl att spela dem mindre eller kanske bara spela det roller man gillar :)

Äsch flummigt blev det här, nu ska jag gå iväg och göra nya bananbilder!

Hej hopp!