När jag var 9 år sa min allra bästa vän att hon tänkte flytta till dorothea i norrland. Jag blev såklart förkrossad och förstod inte vad hon skulle göra där när hon hade mig i tyresö i stockholm och hur hon skulle få med sig alla ponyhästarna och barbiedockorna som vi brukade leka med. I början av trean flyttade Berit till dorothea och lämnade mig ensam i skolan. Det var första gången jag var ensam i skolan. Förut hade jag alltid haft Berit ända sen lekis när vi var 5 år. Nu hade jag ingen jag kunde ringa till på morgonen och matcha kläder med, ingen att fnissa med på lektionerna och ingen att gå hem tillsammans med från gympan med håret uppsatt i en turban gjord av en handuk för att håret inte ännu hade torkat. Jag var ensam. Resten av trean var näst intill en mardröm för mig. Jag var ju inte mobbad eller utfryst på något sätt utan jag var bara väldigt ensam och halv. Min "andra halva" var borta.

När jag började fyran blev det lite bättre. Då slogs vi ihop med dom andra klasserna och nya barn från andra skolor började i min skola. Då träffade jag Angelika som blev min nya "bästis". Vi var nog egentligen ganska olika men vi passade ändå på nått sätt ihop. Vi var båda lika ambitiösa och vi skrattade åt samma saker. I två år fick hon ersätta min bästa vän som jag mer och mer började glömma bort även om vi hälsade på varandra ibland och skickade brev och ringde. Men i slutet av femman berättade Angelika att hon hade sökt till idrottsklassen och att om hon inte kom in där skulle hon börja i en annan "bättre" skola. Jag kände att jag ännu en gång skulle förlora min bästa vän men hoppades ändå på idrottsklassen för då skulle vi ändå gå i samma skola fast hon i parallellklassen. Angelika kom in i idrottsklassen och även i sitt nya kompisgäng. Än en gång hade jag blivit lämnad av en nära vän. Vi träffades några gånger på högstadiet men det blev aldrig som det hade varit förut.

När jag började sexan fick klassen ytterligare några nya elever däribland Zofie som jag ganska snabbt blev kompis med trots att hon redan innan var kompis med Jasmine. Jag gillade Zofie men vi hängde liksom nästan aldrig på fritiden. I skolan var vi bra kompisar men var nästan lika bra med dom andra också, det kändes mer som ett gäng då, fast umgicks inte egentligen med nån på fritiden. Jag kände mig inte lika ensam den här gången men jag saknade ändå den där "bästa" kompisen som man på nått sätt har för sig själv.

Efter sexan och fram till nian umgicks jag mest med Zofie men en dag sa även hon att hon tänkte byta skola. "Nej, inte igen!" tänkte jag, men som tur var så kom hon tillbaka efter bara några veckor. Sen dess har jag fått behålla de flesta av mina kompisar, framförallt från gymnasiet. Men när jag började på min dramakurs på södertörns högskola träffade jag åter igen en person som jag verkligen kände att jag klickade med, Johanna hette hon. Detta kanske låter som en kärlekshistoria men vi connectade verkligen och sista dagen på kursen som vi firade med en öl på söder var jättesorglig. Johanna åkte till london ett halvår och nu bor hon i göteborg. Vi sågs i somras när hon var i sthlm men skulle gärna träffa henne snart igen :)

Sist men inte minst så träffade jag en tjej på min vfu som jag först inte visste vad jag skulle tycka om eftersom jag kände lite konkurrens över att vi skulle vara två på samma vfu-plats med samma handledare. Hon tyckte förmodligen samma sak och dom första dagarna försökte vi få lärarna på skolan att dela på oss men det ville dom inte gå med på så vi fortsatte att gå tillsammans med samma handledare. Efter en ganska kort period märkte vi nog båda två att det inte var något problem att vara två utan snarare en tillgång. Varje dag efter vfu:n gick vi och pratade om vad vi lärt oss och diskuterade om saker som hänt på dan, på vägen hem. Återigen kände jag att jag verkligen hittat nån som jag klickade med på min utbildning. Men i början av december fick jag den trevliga nyheten att Frida skulle åka till malmö ett halvår för att jobba och förmodligen inte kan tillgodoräkna sig kursen som hon missar vilket betyder att jag inte heller kommer gå tillsammans igen med henne i skolan...

Vad är det för fel på mig? Varför försvinner alla vänner som jag tycker om? Nu menar jag inte att jag inte har vänner kvar som jag tycker om men jag skulle gärna ha fler och tror jag är rätt kräsen eller har bara svårt att hitta folk som jag klickar med och som klickar med mig. Och just dom jag klickar med lyckas alltid försvinna...vårdar jag inte relationerna ordentligt eller blir jag bara ointressant efter ett tag?...jag har helt enkelt otur med mina vänskapsrelationer i skolan...och kanske överhuvudtaget...

Men men det är bara att ta nya tag. Idag började jag min nya kurs, drama. En kurs som jag egentligen skulle gått med Frida. Men nu får jag hitta andra trevliga människor att umgås med. Eller så får jag helt enkelt se skolan som ett arbete dit man går och gör nytta för att sedan gå hem och umgås med sina "riktiga/vanliga vänner" som man har. Hur det än blir så hoppas jag att jag kan återfå kontakten med åtminstone nån av er som jag skrivit om.