Ja tänk om livet bara var hur enkelt som helst, tänk om jag bodde i Indien. Då skulle jag födas in i en kast, typ snickarkasten eller nått och då var min framtid redan bestämd. Jag skulle leva som snickare resten av livet och jag skulle bara få gifta mig med någon som kom från samma kast och våra barn skulle också bli snickare. Tänk vad enkelt det vore. Ja då skulle man inte behöva tänka så mycket utan bara göra som man blev tillsagd, men hur kul skulle det vara i längden? Tänk om jag skulle födas in i typ vävarkasten lr nått, jag som e så dålig på att pyssla me saker o ting! Så självklart är jag glad att jag är född i Sverige i en familj som aldrig har tvingat mig att utbilda mig till typ läkare lr nått. Snarare har dom sagt åt mig att lägga ifrån mig pluggböckerna ett tag och ta de lite lugnt. Jag kanske har förbrukat min "pluggpotential" genom att tokplugga 9 år i grundskolan, 3 på gymnasiet och lite grann förra halvåret? Jag kanske inte orkar plugga nå mer i mitt liv? Eller så är jag "psykiskt utbränd" när det gäller plugg och behöver fortsätta att jobba några år till tills jag är redo igen. Jag vet inte, jag vet bara att det känns väääldigt tungt att ta sig an en utbildning på 3-4 år när man inte vet om det är rätt. Läste nyss att lärarutbildningen med inriktning drama i sthlm är 4,5 årig, nice! eller inte!

Jag har faktiskt sån ångest över detta så att jag har svårt att sova på nätterna, inatt drömde jag återigen att jag blev jagad. Självklart ett tecken på att jag är stressad och känner att klockan tickar...

Men men det är bara att prova nått nytt igen antar jag, lycka till ambivalenta Anna!