Idag lämnade min morfar denna jord för att fortsätta sin livsresa på andra sidan. Det känns så hemskt för jag har knappt fällt en enda tår jag som alltid brukar gråta men jag antar att jag redan sagt farväl när jag var där och hälsade på honom i onsdags. Det var ju inte heller så jobbigt som jag skulle tro. Dessutom är det ju alltid bättre när man är så gammal och inte ens kan prata, att få släppa taget och gå vidare. Som tur var är min älskade pojkvän hemma och tar hand om mig och lagar mat och sådär, det är ju faktiskt internationella kvinnodagen idag också!




Vila i frid morfar...