Idag känner jag mig lite hängig. Har ont i halsen och är trött, men varför skulle jag slippa undan förkylningen när alla andra är sjuka? Nej det känns som att det är nått på gång och jag är förvånad att den inte kommit tidigare. Jag har nämligen gått runt och frysit massor ute och trott att jag ska bli sjuk men inget har hänt förrän nu. Antagligen har mitt vitlöksintag minskat eller nått så nu har jag proppat i mig två mackor med tomat och vitlök så får vi se vad som händer.

Igår jobbade vi med clowner på dramalektionen. Jag var lite nervös inför detta eftersom det svåraste som finns är att vara rolig. Efteråt sa jag till min lärare att jag hade känt så och då sa hon att clowneri inte handlar om det utan att man snarare ska akta sig för att vara rolig och att det är det ytterst lilla, även sorgsna, som gör det roligt. Och visst har hon rätt. Vi vet ju alla att gränsen mellan gråt och skratt är ytterst tunn och att komedin bara ligger ett stenkast ifrån tragedin. Men trots att jag vet att man inte ska tänka ut något i förväg när man tar på sig en mask och att det samma gäller för clownnäsan så gjorde jag det i alla fall. Jag tänkte ut en början på min improvisation, förmodligen på grund av prestationsångest, men sedan lät jag clownen få ett eget liv. Detta låter säkert flummigt i mångas öron men man måste prova det för att förstå. Det var liksom jag i skydd av clownen som bara började spåna vidare och det slutade med att jag stod och slog på en annnan clown i publiken med en visp. Inte hårt såklart och jag frågade efterråt om det varit okej men helt ärligt om han hade frågat varför jag gjort så så hade jag skyllt på clownen. Däremot så kände jag att jag inte var helt 100 % eftersom jag inte sminikade mig som många av de andra så jag funderar på att göra det till nästa clownlektion.

Men men efter lektionen åkte jag till liljeholmen för att möta Elin. Självklart stöter jag på två elever från min VFU-skola som kommer och sätter sig brevid mig på bänken. Jag sitter och läser och ser dem inte först men plötsligt tittar jag upp och råkar vrålstirra på dem. Hade jag sett dem först hade jag nog fortsatt att läsa, så jobbigt att kallprata sådär..., men eftersom dom stirrade på mig och jag på dom så var det bara att spänna upp ett leende och säga "Hej, hur är läget?". Sedan fortsatte jag som vanligt att babbla på om massa flummiga grejer som jag alltid gör när jag blir nervös eller ställd. Jag berättade att jag skulle med samma buss som dem och gå av vid bokbindarvägen och att jag skulle åka med en tjej som var som min kusin fast jag var hennes moster och ja ni kan ju tänka er själva hur det där lät. Inte nog med det så insåg jag när Elin kom att jag suttit och väntat på fel buss och att den bussen inte alls gick till bokbindarvägen så jag förstår ju att dom tittade konstigt på mig. Vi får hoppas att dom glömt allt till nästa VFU-vecka, annars är jag bortgjord...

Men men när Elin väl kommit och satt mig på rätt buss så åkte vi hem till hennes nya lägenhet som ändrats ganska rejält sen jag var där sist. Ett klargjort golv om massa möbler. Vi bakade vegankakor och käkade sedan middag med Jocke som kom direkt från jobbet, väldigt trevligt.

Men men nu ska jag äta min soppa som står och koka i köket, tokhungrig, hej hopp!


Min dramaklass

Jag i överdrivet snygga kläder :P

Elin á la 50-tals köksa

Ser ut som en lägenhetsvisningsbild nästan tycker jag :)

Mat i ett RIKTIGT kök...(inte alls avundjsuk :P)