Jag kan nästan fortfarande känna adrenalinkicken från igår. Det var magiskt och jag blev än en gång påmind om hur mycket jag älskar teater. Vi hade en gestaltande redovisning igår och jag kom ihåg varenda replik och jag sa dem med glädje. Det är en känsla som inte går att beskriva. Det låter säkert hur flummigt som helst och konstigt att man kan tycka det är roligt att "leka livet"...men det är det. Det är som om man är inne i ett flow som avslutas med le grande finale då man hör publikens applåder allra sist av allt. Det behöver inte vara en stor publik och det behöver inte vara en hel pjäs, bara man hittar det där inre tillståndet så är man lycklig. Ibland tappar jag motivationen och känner mig dålig och tråkig men då gäller det att komma ihåg ögonblick som dessa. Oavsett hur det går resten av terminen så kommer jag att minnas dessa 20 minuter av lycka...

Jag älskar verkligen teater och jag hoppas att jag aldrig kommer att sluta med det...